måndag, juli 18, 2011

Att sticka har fått en helt ny innebörd för mig...

Med bara ett par dagar kvar till den så vansinningt efterlängtade Dalasemestern fick vi besked om att ja hade fått graviditetsdiabetes och var tvungen att åka till NÄL för både den ena och den andra undersökningen. Jaha, där rök den semestern... Eller kanske inte? En jättetrevlig diabetessköterska ringde och hon såg till att jag fick en tid redan på måndagen och övrig kontakt kunde vi ta via telefon så plötsligt såg det ut att ordna sig. Så kom nästa kallelse och denna var till Specialmödravården, där kunde man inte ändra på tiden och där rök semestern igen i mina ögon. Som tur är så är så har Krisitian ett helt annat slags tålamod än mig, men mer om det lite längre fram...

På  måndag förmiddag var i alla fall bilen packad och klar för resan och vi for till näl där jag fick träffa Monica Dahlén, diabetessköterskan som hade bokat min måndagstid. Hon gick igenom med mig hur stickningen skulle gå till.
Med ett kit som inte är mycket större än en plånbok kan man sticka sig i fingret lätt som en plätt och få fram ett resultat så man vet hur högt blodsockret är.

Pip, pip så är det klart och man för in siffrorna i ett litet "stickhäfte". Så skulle jag få ringa till Monica i slutet av veckan för att gå igenom siffrorna och se om jag behövde insulin. Skulle det visa sig att jag behövde det så skulle hon se till att jag fick ett resecept faxat och således skulle jag kunna fortsätta semestern som planerat.



Hon hade också sett till att jag fick träffa en dietist direkt efter så att även den biten klarades av innan vi gav oss av. Dietisten Ebba berättade saker som man i och försig redan viste, regelbundna måltider och motion var det som gällde och alltså var det som krävdes att man kopplade på hjärnan och inte bara åt när man kännde för det.

När vi gav oss iväg till dalarna hade vi fortfarande inte lyckats lösa tiden hos Specialmödravården utan eventuellt skulle vår semester bli en vecka istället för två. Men vi kom i alla fall upp till Falun på måndagskvällen och fick träffa Anna-Karin, Fredrik och Disa-Marie som också var på besök. På tisdagen tog min älskling tag i tidsbokningen. Vi lyckades få en tid hos specialistmödravården i Falun dagen efter vi skulle varit på NÄL!!! Nu skulle vi bara få en bekräftelse från Västra Götalandsregionen att de skulle stå för kalaset! Efter mängder av telefonköandet fick vi det hela klart och semestern var räddad!!!

Anna-Karin jobbade men Falun fanns ju där ändå. Vi gick apoteket och till hälsokosten (tror aldrig jag har gått där ifrån utan nya skor). Sedan gick vi till Dalarnas hemslöjd och träffade Lotta och där fick jag passa på att sicka mig. Sedan mötte vi upp med Fredrik och Marie och så gick vi till Kattis och Did Us nya lokaler! Jättefint! Där blev det bananpaus och hm... gissa om det fanns fina bebiskläder, vi återkommer... Karin Ferners utställning på Dalarnas museum var precis lika galet överdådig och sprudlande som förväntat! Man blir så glad!!! Lunchen intogs på Kopparhatten som hade en buffé som passade perfekt för min nya livsstil... Lite loppis blev det också och lite mer shopping för mig och Kristian. På kvällen blev det Grillning hemma hos Fredrik, en trevlig kväll då vi också fick träffa orsaken till att Fredrik om möjligt var lite disträ ;-), en go tjej helt enkelt!

På onsdagen bar det av mot Sunnanäng! Äntligen var allt klart med VGR och Dalarnas landsting och vi fick oss en finfin lunch på Siljan innan vi "landade i Sunnanäng" och träffade Lisa och Jonas!

Vädret var fantastiskt och man såg som vanligt Siljan där borta mellan träden! Och detta lugn!!!

För att hålla sockervärdena i ordning krävdes många promenader vilket inte var någon större uppoffring i denna vackar by!


En morgon kom det ett litet rådjur springande mot mig här på skogsvägen ungefär som en liten hund som ville hälsa! Med bara några meter kvar insåg rådjuret att det där var nog inte rätt, vände om och slog på varningslyktan där bak...


De två till tre dagliga promenaderna tog jag uteslutande i Sunnanäng, på den underbara strandpromenaden i Leksand tog vi bara en glasspaus (dvs mineralvatten för mig)...


... och njöt av utsikten!!!



De senaste veckorna har jag kännt mig lite besatt av mat. Hålla tiderna! Se till att få ihop bra mat till tre huvudmål och två mellanmål! Men det behöver ju faktiskt inte vara tråkigt bara för att det ska vara nyttigt! På Bruntegården i Rättvik kan man beställa massa små underbart goda Tapas-rätter och sitta avnjuda dem med underbar utsikt över Siljan! Planen var att det skulle bli promenad på långbryggan eftermaten men himmelen öppnade sig så det blev inget med det!



Underbart att få sitta i solen och läsa Falukuriren och Leksandsbladet, ingen av dagstidningarna här kommer i närheten och det finns inget som kan klå Leksandsbladet!

Nedan kommer blandade bilder från Olmats trädgård! Lisa tycker inte att hon har hunnit ta hand om den i år men den är helt underbar ändå!













Nu är vi hemma igen och det är trotts allt ganska skönt!

Må så gott!!!