Vid den här tiden för en vecka sedan kom jag hem efter att ha varit i kyrkan på folkmusikmässa, promenerat och ätit lunch på Lunden och manglat på Bergsäter. Redan vid midnatt hade jag börjat känna av det hela i ryggen lite och värkarna tilltog i längd och styrka hela dagen men eftersom jag inte hade speciellt ont av dem så antog jag att det skulle dröja minst ett dygn innan jag blev mamma.
När jag kom hem tänkte jag att nu är det bäst jag läser på lite så att jag vet när det är dags att ringa. Tog fram tidtagaruret och konstaterade att de nog inte var en minut långa än men nog kom de tre på tio minuter... Ja, ja, med ett par vetevärmare hade jag det ju gott i fåtöljen...
Klockan fem kunde jag i alla fall konstatera att värkarna var över en minut långa så jag ringde förlossningen och fick tack och lov prata med en jättebra barnmorska. Det var min största skräck att inte få ett bra samtal eftersom jag (som ni kanske vet) inte tycker om att prata i telefon. "Värkarna är över 1 min och kommer med ca 2,5 minuters mellanrum men att de inte gör ont så vist måste det vara ett tag kvar?", sa jag. Eftersom jag inte hade några större problem att prata mig igenom värkarna höll hon med men sa att vi var välkomna så fort det började kännas värre... En timma senare släppte slemproppen och jag ringde in igen för att kolla om det var något som skulle få mig att skynda mig in och fick till svar att det var ju ett tecken på att något hände men att det fortfarande kunde vara långt kvar. Vi kom överens om att jag skulle passa på att äta lite och sådär. I den vevan kom mamma förbi och jag gick ut på balkongen för att äta min mat... Värkarna tilltog i styrka och 18.30 bad jag mamma ringa till Elisabeth och kl 19 var vi på väg,
Första krystvärken kom på Stallbackabron... Vattnet gick när jag la mig på britsen och 1,5 h senare (2 oktober 21.01) föddes vår fine lille Carl!
Min kommentar var "jag kan inte fatta att det har gått så lätt"... Vilken känsla att höra det första skriket och få upp honom på bröstet! Då upptäckte jag att jag hade fått med mig min gamla trasiga analoga kamera istället för Kristians digitalkamera, men vi fick ju lov att använda mobiltelefonen så en kort stund ägnades åt att fota. Så var det dags för att bli av med moderkakan och det gick inte något vidare. Det var skiftbyte och den avlösande barnmorskan satte akupunkturnålar som satte fart på det hela och ut kom moderkakan, men inte slutade det att blöda och man kom fram till att den inte var hel. Istället fick det bli operation och jag blev tvungen att lämna Elisabeth och lillen över natten. De jobbade med att få stopp på blödningen,( det krävdes en ballong) och ge mig nytt blod fram till tretiden. Då blev allt lugnt om kring mig... Bortsett från ett fyllo någon stans bortom skärmarna som höll på att rycka i sina slangar och kräva att få gå hem... Längtade så efter att få träffa lillen och Elisabeth igen.
På morgonen fick jag komma tillbaka till förlossningen och äntligen träffa min goding igen och min fantastiska "dola" Elisabeth. Hon hade suttit med Carl i famnen hela natten.
Den fantastiska personalen som hade sett till att Elisabeth fick en
födelsedagsbricka redan på natten kom nu med en till så att vi fick fira
ordentligt innan det var dags att flytta till BB.
Elisabeth och Carl hade ju redan fått ett rum på BB och nu fick jag också flytta in där. Eftersom hela avdelningen skulle flytta blev vi utan gardiner... Men vi mådde ändå väldigt gott i vårt rum!
Elisabeth har fått en ny favoritfotölj! Det var där hon satt med Carl den första natten....
Det värsta var att de flyttade klockan, tror inte det finns någon så uttittad skruv i hela världen...
På torsdag "gick vi igenom besiktningen" både Carl och jag och mamma kom och hämtade oss när Elisabeth åkte och jobbade ett pass på sitt riktiga jobb!
Här provar vi vaggan!
Efter telefonkontakt med Karin Illinéa fick vi ihop barnvagnen!
Första luren i pappas säng... Det har blivit några fler sen vi kom hem. Den lille prinsen sover så gott på nätterna och vaknar bara två gånger för att tanka på...
Mormor och morfar har fixat en "binge" som grabben får sova på dagarna...
Första besökarna, eller egentligen får man väl räkna "gammelmoster" som den första besökaren eftersom hon var på plats när vi kom hem... Hon har dessutom varit vänlig nog att förse mig med ett gäng äppelkakor att bjuda alla besökare på!
Alva var lite reserverad först men sedan myste hon och Carl så fint i soffan.
Moa däremot var ju värsta rutinerade barnvakten... Men ljuspromenaden hägrade så snart fick jag tillbaka min lille goding igen!
Gammelframor Ingrid har broderat en fin liten bonad som kom på posten.
Från Anna-Karin kom en mysig liten mobil med elefanter och en fisk som är inköpta hos Kattis. Birgitta och Rune stödde handeln i grästorp och kom med en söt lite body från Smått och gott!
Och mormor hade fixat en finfin flodhäst från Klippan... Den är nästan lika stor som hela godingen!
Moster hade inte bara bakat kaka utan köpt dessa fina blommor....
Nu är lille Carl snart en vecka gammal och jag har tappat räkningen på hur många tvättmaskiner jag har kört som mamma... Men så här långt kan jag inte annat än att njuta av mitt nya liv som mamma. Mycket tack vare min egen mamma och min egen dagmamma som har ställt upp som "skyddsnät"!
Carl äter och sover och mår allmänt gott! Idag har han fått besök av sin farmor, två fastrar och sina kusiner.. Lite trötta blev vi men nu har vi slappat flera timmar och är väl snart redo för att sova (Carl sover för fullt redan nu)!
Det var väl allt för nu! ;-)
